Liliths liv och leverne

Oj vilken rolig dag jag har haft. Den startade strax efter kl 10 när jag, mamma och hennes kompis åkte till Ikea, mitt drömställe på jorden. Man kan hitta så mycket kul där till nästan inga pengar alls. Det blev väldigt mycket inhandlat, mest en massa småplock, men även två "stora" saker.

• En barnmatstol till Skruttan. Hennes gamla är i trä och det är därför väldigt svårt att få en ren när hon har spillt. För att inte tala om hur ranglig den var.
• 4 st mat/vattenskålar till kissarna. De kostade bara 3kr styck, så man hade kunnat handla hur många som helst.
• En ljusbricka i frostat glas, och ett stort blockljus som var i frostat vitt. Mycket snyggt. Nu gäller det bara att hitta någonstans att ställa det, men det är en senare fråga.
• massor med olika glasburkar med lock att ha i köket, till te, spagetti, makaroner osv.
• Glödlampor i överflöd. Jag handlar alltid ett stort, stort lager när vi åker dit. Det är sånt som alltid går åt och som man inte kan få för mycket av.
• En såsslev i plast som går att använda till teflonkastruller. Vi har haft jätteproblem att få upp såsen, för vi hade bara en slev i metall.
• En såssnipa i plast som funkar även i mikron. Vad vi nu ska med den till, när vi har en såsslev. Men den är bara att smälta choklad i mikron med när man bakar om inte annat.
• Ett barnmatsset till skruttan med pipmugg, haklapp, tallrik med halkskydd och en ergonomisk sked. Allt grönt och format som grodor. Stor succé hos dottern.
• En tygråtta till sonen. Åker man till IKEA utan att köpa ett gosedjur till honom behöver man inte besvära sig med att komma hem igen.
• En liten lampa till mitt databord som står i ett mörkt hörn. I en väldigt grön färg, som iofs skär sig med det andra i inredningen som är neutralt, men oj vad söt den var.
• En vit frostad papperskorg att ha under databordet. Mitt databord kryllar alltid av plastomslagen till cd-skivor och gamla post-it-lappar och annat skräp som jag aldrig får för mig att ta med ut i köket och kasta. Nu slipper vi det.
• Ett jättepraktiskt set med två rivjärn, ett stort och ett litet. Medföljer gör även två burkar som man kan riva rakt ner i, sen kan man bara sätta på locket och ställa in i kylen.
• Doftljus i mängder. Finns det något bättre en regnig kväll att tända massor med värmeljus, (inköptes också i 100-pack) och ett härligt doftljus som gör att det luktar gott i hela lägenheten, krypa ner under en filt, och läsa en bra bok samtidigt som man sitter nära underbara sambon?
• En byrå till dotterns kläder. Och det var det verkliga fyndet. Det hittades inne på fyndavdelningen, och var nedsatt med 50%. En helt ny byrå som hade lite små skador på kartongen den var förpackad i. Så nu står den uppmonterad och klar i sovrummet. Nu ska man bara hitta en passande duk och något fint att ställa ovanpå.

Det var väl det jag kan komma på som inhandlades denna gång. Det är snart dags att åka dit igen, för jag har 500kr på mitt IKEA-family-kort att handla för. Lovely.

Katten har fått kattungar oxå. Tre små söta knyten, som idag blev 13 dagar. De har öppnat ögonen och håller på att utforska världen för fullt. Eller i alla fall den stora kartongen de ljust för tillfället bor i. Vi fixade i ordning ett litet katt-BB i en flyttkartong när det började närma sig, och la ner massor med handdukar för att de skulle ligga mjukt. Sen ställde vi in den i klädkammaren för att hon skulle få vara ifred med sina små. Men nu är det snart dags att flytta ut den därifrån. För det är inget bra ställe för små kattungar med äventyrslusta. Så fort de börjar ta sig ur kartongen får den stå i ett hörn i vardagsrummet istället.

På måndag ska jag till läkaren och få ett sjukintyg till jobbet (urk) och på onsdag är det förhandlingar med facket. Sen är jag av med skiten. Då slipper jag må dåligt längre. Inte för att jag tror att jag kommer att må bra så fort jag har klivit ut därifrån, men jag har i alla fall kommit ett steg på vägen. Jag kan lämna det hemska stället, behöver aldrig sätta min fot där igen, och kan gå vidare med mitt liv och koncentrera mig på att må bra.

Det känns lite ovant att skriva just nu. Det här inlägget har tagit dubbel så lång tid mot vad det brukar. Manikyrerade naglarna igår, och satte dit lösa, långa med fransk manikyr. Har hittat ett jättebra märke till ett jättebra pris. Det syns inte ens att det inte är äkta. Om man inte tittar jätte,jättenära förstås, och knappt ens då. Men det är det ju ingen som ska göra iofs. Och är man som jag en människa som har ständig kalkbrist, så är äkta, långa naglar bara en dröm. Men de river skönt på ryggen när man blir kliad raporterar sambon.

Dagens blogtips är Helenas funderingar. Läses minst en gång per dag, gör susen för humöret.

Nu ska jag gå in och ta en dusch och sen är det snart dags att lägga dottern. Sen väntar en lång kväll med mys med älskade sambon.

Det här blir ett väldigt kort inlägg, en mer utförlig beskrivning om vad som hänt kommer senare.
Nu har jag i alla fall sjukskrivit mig, och tagit kontakt med facket. Det visar sig då att mina chefer brytit mot i stort sett alla lagar och förordningar som finns.
De kontrade då med att säga att jag stulit både pengar och varor. Hur de nu kan veta det när de befinner sig i ett annat land på semester för tillfället?? Sen hade de oxå pratat med facket, och tydligen snärjt in sig själva rätt bra.
Jag mår skit, men nu känner jag att det är på väg åt rätt håll. Jag kommer att få bevisat för mig att jag inte gjort något fel, utan det är dom som har behandlat mig illa enligt konstens alla regler.
Något mer stöd från ams kommer de heller inte att få, guuud så skönt.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, sen ska vi ner på stan och shoppa, familjen och jag.

Ja det är vad jag pysslar med här om dagarna. Både ett heltidsjobb, och ett extrajobb. Det är ju inte det lättaste kan jag tala om.

Anledningen till att jag behöver ett nytt heltidsjobb är ju rätt glasklart. Som om det inte vore nog med det jag har fått stå ut med än så länge så ringde chefen idag. Hon ville minsann bara berätta om att de håller inne med mina partylöner tills att de har fått stämma av kassan. För lagerkillen/hennes pappa räknar minsann kassan varje kväll och nu fattas det 1000kr. Eeh nej? Vi har så låg försäljning nu under sommaren så vi säljer inte ens för 1000kr. Så tills att de har kommit hem och kan stämma av kassan får jag ingen lön. För fattas det pengar så dras det från min partylön. Hmmm hallå!!!!! Så kan ni fan inte göra. Lagerkillen/hennes pappa går ju och plockar pengar ur kassan hela tiden. Klart som fan att det då fattas pengar. Det kan ju vilken idiot som helst räkna ut. Men det tänker inte jag få avdrag från min lön från. Det är ju helt sjukt. I morgon ska jag ringa facket, och jag tänker inte komma tillbaka efter min sista semestervecka kan jag tala om. Inte en chans.

Extrajobb då, varför söker jag det? Jo, det är ju så förbannat kul att vara ute som homepartysäljare tycker jag. Jag har jobbat med det i 4 år och vill inte sluta nu bara för att jag jobbar åt ett idiotiskt företag. Det finns så många andra bra företag här i branchen. Så jag har letat upp några på nätet och mailat dom. Hoppas man får lite positiva svar.

Annars händer det inte så mycket nytt. Den som står för flest förändringar är dottern. Nu har hon lärt sig att klättra. Uj uj uj. Så för några dagar sen klättrade hon upp och ställde sig på ryggstödet till fåtöljen. Tror ni att vi fick hjärtat i halsgropen då eller?? Så rädd har jag nog inte varit på länge. Hon kan ju slå ihjäl sig skitungen.
Sen springer hon numera in på dagis. Hon börjar skrika högt av förtjusning redan vid grinden. Nu är det inte gråt och tandagnisslan längre när man lämnar på morgonen. Det är skönt faktiskt. Det gjorde ju så ont i hela kroppen när man hörde henne gråta. Även fast jag vet att hon slutade så fort jag hade gått. Nu följer hon med ut till dörren och vinkar hej då när jag ska gå till jobbet.

Nehej, nu är det dags att fortsätta att leta jobb. Hittar ni något så säg till mig, jag har många dolda talanger ska ni veta.

Dagens bloggtips: Supermamman. Har ni barn och kan läsa det här utan att nicka igenkännande är det något fel på er. Många skratt utlovas.

Usch, jag har blivit hemskt dålig på att skriva här. Borde ju i alla fall skriva en gång i veckan. *skämmas*
Nu är båda cheferna på semester och det är bara jag och packningskillen här. Jag gör tre personers jobb och är klar redan kl 12 om dagarna. Resten av tiden spenderas alltså med att läsa bloggar, fram till klockan är 18 och det är dags att stänga och gå hem.
Oh vad underbart, tänker ni nu, så vill jag också ha det på jobbet. Men det vill ni inte. Det enda som är skönt är att cheferna är borta. Det är SKITTRÅKIGT att sitta 6 timmar och bara glo, även fast jag älskar att läsa bloggar.
Sen tror dessutom lagerkillen (som är pappa till en av cheferna/delägarna) att nu är det han som bestämmer. Suck. Han går omkring och kontrollerar allt jag gör. Hänger över axeln på mig hela tiden. När han inte gör det så ska ni inte tro att han faktiskt gör det han får betalt för, dvs packar. Oh nej. Då springer han runt på stan och hälsar på alla sina 1000 kompisar som äger alla pizzerior här inne i centrum. Vilket resulterar i att leveranserna blir försenade, arga kunder ringer och skäller på mig, och jag får gå ner och packa i stället. Så egentligen gör jag 4 personers jobb.
Sen upptäckte jag något kul, jag har 4st partyn jag inte har fått lön för än. Det är en försäljning på 14 465 kr jag ska ha lön för. Även om jag skulle få den minsta provisionen (20%) så är det endå några kronor. Och som om det inte räckte med det, så har inte semesterersättningen kommit med på den här månadens lön, som den skulle göra. Så det är flera tusen kr jag inte har fått, som jag har rätt till. Så jag har skickat iväg ett mail till cheferna och sagt att om jag inte har fått mina pengar som jag har rätt till (och som det är olagligt för dem att inte betala ut) så kommer jag inte tillbaka efter min semester.
Sen fick de för sig att jag skulle skjuta på min semester några dagar för att de skulle kunna förlänga sin semester. Har ni hört?? Ok, om det hade inträffat något jätteakut och de frågade snällt om jag kunde vänta med min semester några dagar. Det hade jag kunnat göra. Men när de beordrar mig att skjuta upp den, min beviljade semester, av den enkla anledningen att de vill bila runt i Europa några extra dagar, och när jag nekar kommer med förtäckta hot om att "man kan faktiskt bli uppsagd och man hela tiden stretar emot", då slår jag bakut.
Jag mår skit av att jobba här. Jag mår dåligt varje morgon för att jag ska gå hit. Sen är jag sur och grinig hela dagen. Sen när jag väl kommer hem till älskade familjen och kan släppa allt som har med jobb att göra, då ringer chefen/delägaren och frågar om en massa saker som lagerkillen har ringt och raporterat om som jag gjort under dagen.
Som den gången jag flyttade på pengarna som bara låg i en skrivbordslåda. Jag tyckte det var jättedumt att ha flera tusen kronor bara ligga i en skrivbordslåda. Det är bland de första ställena som någon letar på. Så jag flyttade över pengarna i en dokumentmapp. Sen åkte vi på kryssningen (berättar om den någon annan dag) och mobilen ringde och ringde och ringde. Eftersom jag hade en minisemester då, och vi firade mormors 75-årsdag så vägrade jag att svara. Jobbet ska inte blanda sig i mitt liv när jag är på semester. Jag stängde av mobilen och vägrade att svara. När vi kom hem från kryssningen ett dygn senare så hade jag 9 missade samtal på bara några minuter. Jag ringde upp chefen och hon sa att lagerkillen/hennes pappa hade sagt att det fattades en massa pengar och att jag troligtvis hade stulit dem. Troligtvis!?!?! Hur fan kan han bara säga så om mig??? Hur kan han bara anta att jag går och stjäl en massa pengar?? Han kanske borde ha misstänkt alla sina förbannade kompisar som går omkring här på kontoret jämt och plockar det som de vill ha istället?
Hade vi haft råd så hade jag lugnt sagt upp mig på en gång. Men nu har vi inte det. Jag har ju inte ens rätt att stämpla än på några månader.
Men på lördag ska jag ner på stan och höra runt på några ställen om de behöver folk. Och så fort jag får napp på ett nytt jobb tänker jag aldrig mer visa mig här igen.
Då kan de ta sitt företag, och sin usla kundservice och stoppa upp någonstans där solen aldrig skiner.
Det händer jämt och ständigt att kunderna och säljarna ringer på mitt direktnummer istället för till kundservice. Av den enkla anledningen att chefen/delägaren hela tiden lovar en massa saker till dem, och sen bara skiter i det. Jag säger alltid att jag ska se vad jag kan göra, och sen ser jag till att det blir ordnat. Jag anser att en kund har rätt till 100% bra service.
Nej nu ska jag sluta gnälla och istället ge er dagens bloggtips:
Den här killen måste ni bara läsa, Jefferson. Killen är helgalen och har åsikter om precis allt. Jag lovar er ett gott skratt.
Nu ska jag återgå till att läsa bloggar, dricka kaffe, och vänta på att det ska bli lunch.

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men gud vad skönt det var att komma tillbax till jobbet. Det var väl inte så mycket jobbet i sig, utan det faktum att jag övervann min ångest och klarade av att gå dit. HURRA!!!
Från att ha setat i lägenheten och haft sån ångest för att gå ut, att man knappt klarar av att gå ut på ballkongen och röka. Till att gå från busshållsplatsen till jobbet och till och med njuta av det härliga vädret. Det känns som en seger större än att ha bestigit Mount Everest.

Dagen gick fort på jobbet, fortare än vanligt. Det fanns så mycket att göra att jag inte hann läsa en endaste liten blogg. Helt plötsligt var det dags att ta ut dagsrapporten från kassan och gå hem.

Så vad har blivit gjort idag då?
Tja, på morgonen tillbringade jag de första två timmarna med att gå igenom alla ansökningar som kommit in. Efter det skulle dessa sorteras. Vilka skulle få avslag, och vilka skulle man ha en intervju med? Det är hemskt egentligen.
Jag har varit i samma sits som många av dem: Ensamstående med barn, och i förtvivlat behov av några extra 100-lappar i månaden. Det känns hemskt att ge dem avslag. Tyvärr kan jag inte anställa alla, utan måste helt enkelt neka några jobbet, helt enkelt för att de inte uppfyller de krav vi har. Och som man måste uppfylla för att ens klara jobbet.

Och sen alla dessa högutbildade människor som är alldeles för överkvalificerade för det här jobbet. Men som tvingas av arbetsförmedlingen att söka för att inte förlora sin A-kassa. Är inte det att ta ifrån människor deras värde, och deras stolthet som yrkesmänniskor? Fy fan säger jag bara.

Eller desssa intelligenta invandrare. Som oxå tvingas att söka dessa jobb, trots att de i sitt hemland har varit både kirurger och professorer. Hur kan man göra så mot en människa? Hur kan man förnedra och förödmjuka människor så? Som tillbringade hela ungdomen med att kämpa 24 timmar om dygnet med tuffa och dyra utbildningar?

Hmmm, nu svamlade jag iväg här. Vart var vi. Jo, just det. Jobbet. Efter sortering av ansökningar var det dags att se till att alla lönespecar hamnade i kuvert och kom iväg till rätt personen. Hela eftermiddagen gick åt till att hålla intervjuer. Och 4 nya kontrakt gick iväg till nyanställda säljare.

Sen var det dags att hämta lillmonstret på dagis. Hon blev superglad när mamma kom, och pratade och skrattade hela vägen hem. På kvällen kom Micke med flickvän och hund över. Vi drack kaffe och tittade på "Extreme Home Make Over". Jag hade ju planerat att skruttan skulle sova då. Vad fel jag hade. Det var för varmt och hon var för busig. Så alldeles nyss, strax innan midnatt så somnade hon. På mitt bröst, i bara blöja, ljudligt snarkande.

Nu ska jag vänta på att älskade sambon kommer hem från kvällsskiftet, så att jag slipper krypa ner i sängen ensam.

God natt Sverige.