Eller, man behöver inte ens ha kul, bara man håller sig sysselsatt. Sambon kom hem med barnen medans jag var mitt uppe i städningen av dotterns rum. Han matade loppan, satte honom i bärselen och började med maten medans jag dammsög, tvättade golvet och plockade in allt i dotterns rum som jag hade slängt ut i hallen under städningen. Hann precis klart när sambon ropade att det var mat, vilken tajming. Gick och satte mig och åt under glatt samtal med familjen. När maten var klar gick jag ut och rökte, och tänkte sen fortsätta städa här hemma. Men sambon upplyste mig om att klockan var 21.30. Vart tog dagen vägen? Jag har ju inte hunnit någonting, förutom att städa skruttans rum. Uj uj vad jag har att göra i morgon istället.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, sen ta loppan om han inte har somnat i sin pappas famn. Sen när alla barnen ligger och sover sött i sina sängar ska jag vara en sån snäll flickvän och låta sambon få en hel kväll med sitt tv-spel. Det är helt utan baktanken att jag ska sätta mig med en filt på balkongen och avnjuta kvä
Jag har nu tillbringat nästan en timma med att städa skruttans rum, och jag har än så länge inte ens hunnit så långt att jag kunnat dammsuga och tvätta golv. Däremot har det blivit några vändor ner till soprummet. Hur mycket skräp kan en tvååring samla på sig??? Gamla tomma ballonger vi köpte för evigheter sen, gem, papperslappar, trasiga leksaker, pinnar osv osv. För att inte tala om alla nallar som legat i en hög på golvet som nu har placerats på sängen. Hur f*n kan en tvååring hinna få så många nallar??? Det är nog för att hennes mamma har en svag punkt för dom, och tycker att dom lixom ser så ensamma och ledsna ut i leksaksaffärer och bara skriker efter att man ska köpa dem så att de kommer till ett kärleksfullt hem. Jag tror att hädanefter får bara sambon gå i leksaksaffärer. Han är så okänslig så han köper aldrig nallar, trots att de bönar och ber om att få komma med hem.
Nu en vända till ner till soprummet, efter det en cigg och skölja bort all svett och sen ska jag ge mig in i dotterns rum (nu mera omdöpt till Irak) så får vi se om jag klarar mig ur det här levande. Återkommer med uppdatering i såna fall.
Det är lika spännande varje gång sambon går iväg till affären för att hämta min senaste beställning med böcker. Jag är som ett barn på julafton medans jag väntar på att han ska komma hem igen, och ringer flera gånger med uppmaningen att han kan väl skynda på lite. Får oftast svaret att han skyndar sig så mycket han kan, och jag replikerar med att det är ju inte så långt hem från ICA, så den lilla biten orkar han väl springa. Det gör han inte kan jag tala om, utan jag får ge mig till tåls.
Så öppnas äntligen ytterdörren, och där kommer det bästa jag vet: Mina böcker. Ja, sambon tycker jag ju förstås otroligt mycket om, men när det vankas nya böcker så är han faktiskt av sekundär betydelse.
Sliter till mig paketet, springer de fyra stegen in i köket, sliter upp saxen och går loss som en galning. (Tänk motorsågsmassakern, fast nu är det en galen boktok med sax istället.) När jag väl har slitit upp paketet så tittar jag först på fakturan grundligt. För att skjuta upp det där ljuvliga ögonblick bara några sekunder till. Ungefär som en akoholist som kommer ut från bolaget och grundligt och metodiskt öppnar sin burk/flaska whatever. Sen kommer äntligen ögonblicket då jag får kasta mig över mina böcker.
Sen är det en procedur som måste gås igenom. Först öppna alla böckerna på mitten och böja pärmarna bakåt så att de möts. (Har jag fått lära mig av en som jobbar med böcker att så ska man göra.) Sen läsa grundligt på baksidan av dem, trots att jag redan vet exakt vad de handlar om. Sen bestämma mig vilken bok som ska få äran att bli läst först. När detta väl är bestämt, så läggs de andra böckerna i en hög. "Att läsa-högen". Sen ut på balkongen, tända en cigg och för första gången öppna boken och börja läsa. Sitta i lugn och ro och läsa. I en sekund ungefär. Sen stormar båda ungar och sambo ut på balkongen. Har jag riktigt tur då så har jag hunnit läsa i alla fall två meningar innan det blir så mycket liv och kaos därute att jag inte kan fortsätta min läsning. Har vi riktigt tur kommer de galna katterna ut också och röjer loss, bara för att vara riktigt säker på att jag faktiskt inte snor åt mig lite läsning där ute.
Som tur är har jag en väldigt snäll och förstående sambo, så nu har han tagit de två minsta med sig ut på en långpromenad. De ska ner på biblioteket och lämna tillbaka böcker och låna nya åt honom och skruttan. Så nu har jag ett ypperligt tillfälle till att sätta mig ute på balkongen med en kopp kaffe och den nya boken. Men vad gör jag då? Häller i mig kaffet fort, för att hinna storstäda på skruttans rum innan hon kommer hem igen. Men ikväll, när barnen har somnat, då blir det en date med balkongen, en filt och en ny bok. Var så säkra på det.
